Inlägget gjort

Höjdskräck

Nu skriver jag igen om en person som är högt uppe och är rädd för att ramla ner. En helt ny bok. Alldeles nya histoirer. Olika människor. Ändå samma höjdskräck.

Då börjar jag undra varifrån den kommer. Har jag varit rädd för att ramla ner? När då? Gjorde det så stort intryck att jag måste skriva om det? Två gånger dessutom.

Jag går genom mina minnen. En gång som fjortonåring klättrade jag upp i ett brandbevakningstorn. Det var högt. Otäckt. Men jag var aldrig rädd för att ramla ner.

Som vuxen har jag varit uppe i Empire State Building. Höll mig tätt intill väggen. Det finns staket. Ingen fara alls. Litet svindel men ingen riktig rädsla. World Trade Center i New York var jag också uppe i. Det var inomhus. Glas längst ut i tornet. Så långt ut gick jag aldrig. Men glas – varför ville jag inte ens gå i närheten?

Nu kom jag på det: det var hopptornet på Barnens Ö. Jag skulle just fylla 14 år och jag skulle ta simmagistern. Jag ville förstås ha högsta betyg i alla delarna. Det sista var att hoppa ner på huvudet från översta delen av hopptornet. Med sats. På huvudet. Jag hade aldrig gjort det förut.

Jag gjorde det. Jag kommer aldrig att göra om det.

Skriva om skräcken kan jag göra. Kommer säkert att göra flera gånger.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *