Inlägget gjort

Interkulturellt samarbete; glädje och problem. Del 1: copyright

Att omtolka indiska fabler var min idé. Det var förstås min indiska vän, Sugandha Iyer, som inspirerade mig att börja söka på nätet. Jag och Sugandha valde ut fabler. Det fanns som tur var översättningar till engelska som jag kunde använda. Där började jag. Men jag körde fast på copyrightfrågan. Kunde jag använda historierna som jag ville? Vem hade copyright på historierna?

Nu började problemen. Jag ville bara använda historier som var ”fria”; jag  ville inte få några problem med copyright. Sugandha hade en mängd historier i sitt huvud och kunde inte säga varifrån de kom. Efter att ha sökt på nätet hittade jag en sida som kallade sig för ”Panchatantra”. Den tog jag kontakt med, eller rättare sagt människorna bakom den. Klart att jag kunde använda historierna! De var ju tusen år gamla eller mer. Nu bestämde jag mig för att hålla mig inom Panchatantras gränser.

Alltså måste jag kolla historierna som Sugandha berättade. En hel del hittade jag inte i Panchatantra. De kom i stället från Hitopadesha, och där hade jag ingen kontakt. Att de var tradition och nästan tusen år gamla vågade jag inte lita på. Jag förkastade dem.

Några historier hittade jag översatta till svenska, dem förkastade jag också. Även om översättningen var gammal, förklarade förlaget att jag måste ha tillstånd av den svenska översättarens släktingar för att ge ut en egen översättning. Nej tack, det finns tillräckligt med historier att välja på.

Jag måste förklara för Sugandha vad copyright var, och hon förstod inte alls mina farhågor. Men hon litade på mig och kom med nya förslag. Nytt letande. Till slut var vi överens om vilka fabler vi skulle använda. Tio stycken hade vi som mål och det blev det gott och väl.

Nästa problem kom när Sugandha föreslog ett omslag till boken. Jag tyckte det såg fint ut. Alla som såg det tyckte det var välfunnet. Just då var jag bortrest och hade en dålig internetförbindelse. När jag kom hem igen och frågade Sugandha varifrån hon egentligen fått bilden förstod hon inte min fråga. Till slut gav hon mig en hänvisning till webben. Fullt med indiska bilder. Fina, men knappast användbara.

Nästa förklaringsrunda: Vi måste göra ett eget omslag, det dög inte med att hämta en bild från nätet. Stackars Sugandha! Hon som aldrig signerat sina egna tavlor.

Nästa problem: att skapa bilder till fablerna. Kommer i morgon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *