Inlägget gjort

Fabelfarmor på bokmässa

Häromdagen var det bokmässa i Linköping. Trångt och mycket folk. Trevligt, men …

En av mina författarvänner ”släppte” sin bok, med bubbel och choklad och glädje.

Många människor kom. Som till en utställning strömmade de förbi monter efter monter. Lyfte på ett kort, på en bok. Köpte här och där.  Är vi utställningsföremål? 

 

Yvonne på Tellus 2019

”Du ska stå framför bordet, det säljer bättre”, sa någon åt mig. Jag? Stå? Med min onda rygg?

”Måste du verkligen publicera allt du skriver?” undrar min älskade. Jag får ställa mig den frågan själv.

Det finns mycket att få gratis på nätet. Det finns många ställen där jag kan ”lägga upp” mina filer. Om jag vill. Bland annat Facebook.  Några gånger har mina inlägg blivit borttagna från Facebook. En gång ifrågasatte jag kärnkraft – bort med det inlägget! En gång påpekade jag hur mycket det kostade att ge ut en bok på egen hand. Bort med det inlägget! Pengar gör att världen går runt. I synnerhet på Facebook där jag dagligen får påminnelser om att jag borde ”marknadsföra” mina inlägg. 

Några gånger har människor förargat sig över mina inlägg. Det har då handlat om att jag ifrågasatt någonting.  Jag har till exempel påpekat att enbart författarna ska ”stå för fiolerna”: för lektör, redaktör, korrekturläsare, omslagsdesigner, inlagedesigner. Klart att alla de som hjälper författarna ska ha betalt. Bara inte författarna. Man ska se på sin bok som en hund man presenterar på en hundutställning tyckte någon. Många hjälper till med att göra hunden snygg, och att ställa upp med lokal, och det är hundägaren som betalar. 

När jag inte längre är en ”guldgås”, är det då dags att lägga av, kanske? Borde jag inte ägna mina sista år åt något annat kreativt? Börja måla igen, kanske? Just nu, när jag fått fart och stil på mitt skrivande?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *