Inlägget gjort

Innehållsförteckning och förord till ”Det sägs att en prinsessa …”

Innehållsförteckning

Förord

Kapitel 1. En prinsessa kommer till Fräckestad

Kapitel 2. Charlotta vinner vän

Kapitel 3. Det nederrödda väcks till liv

Kapitel 4. En plebejs väg till Karsjöhult

Kapitel 5. Den förlorade prinsessan

Kapitel 6. Charlotta träffar Anna på Karsjöhult

Kapitel 7. Charlotta blir förskjuten

Kapitel 8. Taklagsfestens efterspel

Kapitel 9. Nästans främlingskap

Kapitel 10. Charlottas första brev och dagböcker

Kapitel 11. Ödets tysta tyngd

Kapitel 12. Det man inte talar om

Kapitel 13. Förbjudet att tigga i främmande by

Kapitel 14. Det är inte tiden som läker sår

Kapitel 15. Hjulstolsperspektiv

Kapitel 16. Rätt ställe och fel plats

Kapitel 17. Motgång prövar sinnet

Kapitel 18. Lång väntan ökar längtan

Kapitel 19. Vägen hem

Kapitel 20. Livet en dröm

Kapitel 21. Möten

Kapitel 22. Hemma bäst?

Kapitel 23. Och så levde de lyckliga…

Efterord

Historisk bakgrund

Littteratur

Tack

Förord

Det sägs att en preussisk prinsessa bott på Karsjöhult. Hon skulle ha levt där på 1700-talet och dött 1802.

Sant är att Karsjöhult var en utgård till Fräckestad säteri. Fräckestad har en konungslig anknytning genom Constantia, oäkta dotter till konung Erik XIV. Hon fick nämligen det säteriet i förläning tillsammans med en mängd andra gårdar.

Sant är också att Sverige under stormaktstiden hade områden i det som då kallades för Preussen. Stora delar av dem förlorade Sverige efter det Nordiska krigets slut år 1720.

Låt mig knyta ihop detta med Fräckestad. I början av 1700-talet var Johan Ulrik Stråle av Sjöared herre på Fräckestad. Han föddes år 1690. Redan tidigt anmäldes han av sin far, Johan Stråle, som volontär i den svenska officerskåren. Johan Ulrik tjänade en tid i Brandenburg. Därifrån kom han tillbaks till Sverige och Fräckestad med sin hustru, Christina Sofia, och sin förstfödda, båda födda i Landsberg, Brandenburg. Barnet fick namnet Catarina Charlotta. 

Jag tror att det var under Charlottas uppväxttid på Fräckestad som Karsjöhult antingen renoverades eller byggdes om helt och hållet. Boningshuset på Karsjöhult är ett timmerhus som är vackert inuti och fridfullt utanför. Där finns minnen i varje bräda. Varje fönster har sett olika ansikten, varje spis har brunnit för att värma nobla eller arma människor. Många golvplankor har trampats i minst 200 år.  

Det är människorna, som fascinerar mig. Detta är den andra boken jag skriver om människor på Karsjöhult. Den här boken handlar om hur Charlotta växer upp och till sist kommer till Karsjöhult. En tidigare bok, ”Änkenådens hemlighet” handlar om Charlotta som vuxen och änka. Böckerna är fristående från varandra men handlar om samma person, samma hus. Det huset som står mitt hjärta så nära, Karsjöhult.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *