Inlägget gjort

Barnbegränsning på Lanzarote

Lanzarote har alltid varit en karg och fattig ö. De låga bergen fångade få regnmoln, ön hade inga egna vattenkällor. Lavarören kunde man gömma sig i, men inte lämpade de sig för odling. På  sluttningarna av de slocknade vulkanerna byggde invånarna visserligen terrasser, men utan vatten kunde inte mycket växa. 

Det var knappt att ön kunde försörja sina invånare. Därför tillämpade man en något udda barnbegränsningsmetod.

 Ända fram till 1400-talet hade varje kvinna flera män. Männen turades om att bo med kvinnan, en månad i taget. Som bekant tar det nio månader att få fram ett barn. Som högst en gång var tionde månad alltså kunde en kvinna föda ett nytt barn. 

Jag undrar hur de kvinnor som inte fick en man bar sig åt. Praktiserade man lesbisk kärlek? Eller dödade man helt enkelt nyfödda flickebarn? (Inte så ovanligt).

I vilket fall har jag hittat en mängd keramikskulpturer av ”urinvånare” på Lanzarote. Här en, från området ”Zonzamas”.

Den här kvinnan bär namnet Yayza.
Kan också stavas som på stenen (på tamazight).
En ort i närheten har fått detta namn senare.

Vill du veta mer? Titta i boken ”Kanarieöarnas gåtfulla historia”.

Inlägget gjort

Atlantis – en myt med verklighetsbakgrund?

Från Wikipedia och Atlantipedia.ie

Myterna om Atlanten, dess geografi och dess befolkning kan få  börja med ”Atlantis”, Platons berättelse, som man kan finna i två dialoger, nämligen Timaios och Critias. Där berättar Platon om en stor kontinent, Atlantis, större än Asien och Europa tillsammans (vi ska tänka på att grekerna på den tiden inte kände till några andra kontinenter utom dessa och Afrika). På Atlantis bodde människor, stora som jättar, med krafter därefter och självkänsla som uppfyllde deras kroppar. De gav sig på att försöka erövra länderna runt Medelhavet, och de skulle ha kunnat vinna, om inte gudarna lagt sig i. Ett sådant övermod kunde gudarna inte tåla. De raserade hela Atlantis, allt sjönk i havet: palats och dyrbarheter, torn och bebyggelse. Kvar blev bara de högsta topparna. Många har sökt det sjunkna Atlantis.

De kan numera möjligen vara Azorerna – eller varför inte Madeira eller Kanarieöarna? (se också atlantipedia.ie).

Kartan är ur Athanasius Kircher (1602-1680), som var den förste som menade att Kanarieöarna kunde vara rester av Atlantis. Bilden är publicerad i Mundis subterraneus 1669. Klumpen i mitten av Atlanten kan möjligen vara en undervattenskontinent. I vilket fall kan inte Columbus ha sett den när han ”upptäckte” Amerika år 1492.