Inlägget gjort

Vilket budskap?

Går det att skriva en berättelse utan att ha ett budskap? Jag tror inte det. Frågan är kanske snarare vilket budskap läsaren uppfattar. Läsaren har alltid rätt, precis som kunden i affären. Får inte jag, som författare, fram mitt budskap, så är det mitt problem.

Ja, jag har ett problem. När jag skrev ”När havet steg” var jag uppfylld av budskapet: Människan vet inte vad hon vill.

Vad såg mina läsare? Robotar diskuterades mest, hur de skiljer sig från människor. Javisst, det är mitt eget fel.

Klimatet fanns också med som ett budskap. Att det blir katastrofer om vi fortsätter som vi gör nu, det är klart. Jag tog möjligen i lite för mycket. Att höja havet femtio meter, det är i mesta laget, i alla fall inom en tidsrymd av hundra år. Det är definitivt mitt fel om mina läsare diskuterar hur mycket vattnet egentligen kan stiga.

Nu vill jag undra, en gång uttryckligen: Vad VILL människor egentligen? Kan vi komma överens om det?

Vår första båtsemester – den vill jag!
Inlägget gjort

Atlantis – en myt med verklighetsbakgrund?

Från Wikipedia och Atlantipedia.ie

Myterna om Atlanten, dess geografi och dess befolkning kan få  börja med ”Atlantis”, Platons berättelse, som man kan finna i två dialoger, nämligen Timaios och Critias. Där berättar Platon om en stor kontinent, Atlantis, större än Asien och Europa tillsammans (vi ska tänka på att grekerna på den tiden inte kände till några andra kontinenter utom dessa och Afrika). På Atlantis bodde människor, stora som jättar, med krafter därefter och självkänsla som uppfyllde deras kroppar. De gav sig på att försöka erövra länderna runt Medelhavet, och de skulle ha kunnat vinna, om inte gudarna lagt sig i. Ett sådant övermod kunde gudarna inte tåla. De raserade hela Atlantis, allt sjönk i havet: palats och dyrbarheter, torn och bebyggelse. Kvar blev bara de högsta topparna. Många har sökt det sjunkna Atlantis.

De kan numera möjligen vara Azorerna – eller varför inte Madeira eller Kanarieöarna? (se också atlantipedia.ie).

Kartan är ur Athanasius Kircher (1602-1680), som var den förste som menade att Kanarieöarna kunde vara rester av Atlantis. Bilden är publicerad i Mundis subterraneus 1669. Klumpen i mitten av Atlanten kan möjligen vara en undervattenskontinent. I vilket fall kan inte Columbus ha sett den när han ”upptäckte” Amerika år 1492.


Inlägget gjort

Varifrån kommer idéerna?

Jag undrade varför jag var så förtjust i drakar? Och snälla drakar dessutom. Ska inte drakar vara farliga? Spruta eld omkring sig och vakta prinsessor vid torn? Nej, mina drakar är snälla, fast de kan förstås säga ifrån. Mina drakar talar med hela kroppen och Gullevi håller på att lära sig ”drakologi” för att kunna prata med dem.

Men, som sagt, varifrån kommer drakidén? Jag gick till min bokhylla och vad fann jag väl där?

Den här boken kom ut 1947.

Inte minns jag vad den handlade om, så här ungefär sjuttio år senare, men den måste ha satt spår. Så lärde jag känna drakar – stora och snälla.

Så när Gullevi träffar sina drakvänner är det kanske inte så konstigt att hon vill hjälpa dem.

Inlägget gjort

Nytt för fabelfarmor!

Välkommen hit kära vän!

Vad skulle du vilja se, vilja veta? Fabelfarmor har en ny värld, en helt ny sida utanför Facebook att bjuda på!

Litet provsmakningar på böcker kanske?

Funderingar kring livet, vackra citat?

I inlägget strax före detta får du veta varför jag skriver science fiction.

Nu är det julförberedelser som gäller.

Har du barnbarn som du gärna vill läsa för? Då passar den här bra:

”Råttan som åt järn. Några indiska fabler”.Passar alla åldrar.

Modiga tjejer som vill känna sig in i en drakvän? Låt dem lära känna Gullevi: (från 8 år)

Någon som vill känna sig som en världsräddare? Kolla in Rymdbråtens budskap:

En äldre som är kulturellt intresserad kan gilla den här – en sammanfattning av en riktigt gammal indisk helig skrift: Ramayana – En sammanfattning i bilder:

Allt detta kan du hitta här, beställ och köp i god tid till jul. Extrapris bara för dig!

 

 

 

 

 

Inlägget gjort

VARFÖR SKRIVER JAG SCIENCE FICTION?

Jag har en svaghet – nej flera, men det är en jag ska erkänna just nu: jag skriver science fiction, som visst helst ska förkortas SF. Ja, en gång i tiden läste jag SF också, men det är länge sedan – kanske för länge sedan.

Som alla goda navelskådare försöker jag förstå varför jag gillar att skriva science fiction. Kanske det beror på att jag aldrig fick studera vidare efter realexamen? Jag läste ändå, förstås, vem skulle kunna hindra mig? Men den där vägledningen jag skulle ha behövt för att förstå matematiken, fysiken, den fick jag aldrig. I stället läste jag populärvetenskap. Någonstans har jag hört att populärvetenskap är en pedagogisk lögn. Ja, i så fall är det lögn jag bygger mitt science fiction skrivande på. Ingen förstår ”big bang” eller ”svarta hål” utan metaforer. Själva namnen är missvisande: det var ingen smäll, och hålet är inte vare sig svart eller hål. Men ändå, vi förstår, intuitivt. Så ser jag science fiction. Det är fiktion redan när jag läser, det är bilder jag kan förstå, det är idéer att spinna vidare på.

Det blev inte fysik jag snodde ihop mina historier av. I stället blev det något jag krupit litet längre in under skinnet på: artificiell intelligens. Som kognitionspsykolog hade jag förstås lärt känna försöken att simulera mänskligt tänkande. Jag hade försökt mig på det klassiska programmeringsspråket LISP, det som man använde för att programmera ”god, gammaldags AI”. Jag hade låtit en dator snurra runt i en evig loop när jag skrev en rekursion utan godtagbar slutpunkt. En nyttig lärdom, men en som jag inte använder när jag skriver löpande text. Visst snurrar jag runt, men jag brukar hitta en punkt. Då och då.

Science fiction – det kallas visst också för spekulativ fiktion, och det tycker jag låter som en tautologi – dvs man säger samma sak på olika sätt. Det hjälper mig inte, så jag går till webben och ser denna definition av SF:

“Utforskandet av människans natur, identitet och existentiella villkor i framtida miljöer, alternativa universa, samhällen eller mentala tillstånd där nya teknologiska & vetenskapliga förutsättningar spelar en avgörande roll”.

Det låter inte så tolkigt, och än bättre blir det om jag gräver ner mig i detaljer och kommer till ”cyberpunk”:

 ”Berättelserna i denna sci fi genre utspelar sig ofta i en nära och dystopisk framtid där nätet (internet), artificiell intelligens, cyborgs och tekniska inplantat utgör viktiga ingredienser.  Ofta står den lilla människans kamp mot mäktiga företag eller förtryckare i centrum.”

(Citaten kommer från https://www.scifishop.se/science-fiction/)

Tja, om jag måste, så kan jag placera in min lilla fyrkantiga kloss i det åttkantiga hålet. Boken ”När havet steg” handlar om artificiell intelligens som styr världen i miljöförstöringens spår.

Ska jag egentligen bry mig om definitioner? Ska jag inte bara låta mig föras med i robotarnas värld? Det känns både mer intressant och stimulerande. Jag fortsätter nog med den superintelligente Maurice. Hur ska han klara av att betjäna det världsomfattande Systemet (byggt på AI, förstås)? Jag får väl se.