Inlägget gjort

Atlantis – en myt med verklighetsbakgrund?

Från Wikipedia och Atlantipedia.ie

Myterna om Atlanten, dess geografi och dess befolkning kan få  börja med ”Atlantis”, Platons berättelse, som man kan finna i två dialoger, nämligen Timaios och Critias. Där berättar Platon om en stor kontinent, Atlantis, större än Asien och Europa tillsammans (vi ska tänka på att grekerna på den tiden inte kände till några andra kontinenter utom dessa och Afrika). På Atlantis bodde människor, stora som jättar, med krafter därefter och självkänsla som uppfyllde deras kroppar. De gav sig på att försöka erövra länderna runt Medelhavet, och de skulle ha kunnat vinna, om inte gudarna lagt sig i. Ett sådant övermod kunde gudarna inte tåla. De raserade hela Atlantis, allt sjönk i havet: palats och dyrbarheter, torn och bebyggelse. Kvar blev bara de högsta topparna. Många har sökt det sjunkna Atlantis.

De kan numera möjligen vara Azorerna – eller varför inte Madeira eller Kanarieöarna? (se också atlantipedia.ie).

Kartan är ur Athanasius Kircher (1602-1680), som var den förste som menade att Kanarieöarna kunde vara rester av Atlantis. Bilden är publicerad i Mundis subterraneus 1669. Klumpen i mitten av Atlanten kan möjligen vara en undervattenskontinent. I vilket fall kan inte Columbus ha sett den när han ”upptäckte” Amerika år 1492.


Inlägget gjort

Varifrån kommer idéerna?

Jag undrade varför jag var så förtjust i drakar? Och snälla drakar dessutom. Ska inte drakar vara farliga? Spruta eld omkring sig och vakta prinsessor vid torn? Nej, mina drakar är snälla, fast de kan förstås säga ifrån. Mina drakar talar med hela kroppen och Gullevi håller på att lära sig ”drakologi” för att kunna prata med dem.

Men, som sagt, varifrån kommer drakidén? Jag gick till min bokhylla och vad fann jag väl där?

Den här boken kom ut 1947.

Inte minns jag vad den handlade om, så här ungefär sjuttio år senare, men den måste ha satt spår. Så lärde jag känna drakar – stora och snälla.

Så när Gullevi träffar sina drakvänner är det kanske inte så konstigt att hon vill hjälpa dem.

Inlägget gjort

Varför just Gullevi?

Gullevi – varför heter hon så? Inte förrän till den tredje boken började jag undra. Eftersom jag börjat jobba med memoarer kom inte bara verklighetens utan också böckernas värld fram för mig. Vad läste jag under min värsta läshungriga period? Jo, Kulla-Gulla. Många böcker om den sju-åriga fattiga flickan som måste jobba så hårt kom ut mellan 1945 och 1951. Kulla-Gulla var så duktig och alltid tjänstvillig.

Men nu är det Gullevi som gäller. Hon som förlorat en arm och som hjälper drakar. Det är helt annorlunda än torparmiljön i Kulla-Gulla! Undrar hur det går förGullevi där inne i drakens gap. 

Så kollar jag mer – är det inte så att det finns lite av Kulla-Gulla med i mina tidiga böcker om Charlotta? Den där Kalle, till exempel, han som kunde vara ett barnbarn – har han inte drag av Kulla-Gulla? Och Charlotta själv som flyttar mellan olika familjer sedan hon förskjutits hemifrån? Har hon inte drag av Kulla-Gulla? Ja, om man gräver och lägger pussel, visst kan man se spår av både egna upplevelser och böcker.

Inlägget gjort

Högläsning

Att läsa högt för någon, är det en gammal fin tradition eller bara ett sätt att få barnen att lugna ner sig på kvällen?

Jag och min make läste alltid högt för våra barn och avslutade gärna med en godnattvisa. En vuxen dotter hade som tradition att läsa högt med sina vuxna vänner på söndagkvällarna. För barnbarnen läste jag högt varje kväll som jag var hos dem. Så synd att de blivit så stora nu!

Vad kräver en text som ska läsas högt? Ja, då menar jag inte en ljudbok, en sådan där som man har i öronen medan man gör annat. Jag tänker på en text där man sitter bredvid varandra och en läser och den andra lyssnar.

Våra älsklingstexter var många, men nu tänker jag framförallt på Nalle Puh. Den är ett typexempel på en bok som passar både för barn och vuxna. Så enkel på ytan att barnen blev trötta på den, så komplicerad för oss vuxna, som kunde läsa den om och om igen – med behållning!

Jag tänkte på högläsning när jag började leta efter annorlunda fabler. Jag känner ju en indisk konstnärinna, Sugandha Iyer, så det blev naturligt att fråga henne. Så hittade jag Panchatantra, en indisk fabelsamling, gjord för indiska prinsar för några tusen år sedan. Sugandha Iyer hade dessutom indiska vänner som kunde göra bilder till fablerna. Tillsammans förkortade vi fablerna (på engelska) och jag skrev om dem på svenska.

Det blev en hel del möss som räddade både duvor, lejon och elefanter, och fina tankar kring hur också små varelser kan göra stor nytta. Andra tankeväckande historier valde vi också ut, som att inte låta sig luras. ”Råttan som åt järn” är en sådan fabel, som dessutom är mer begriplig för vuxna än för barn, samma sak är det med Luring och Ärling. Tigern med guldarmbandet är litet otäck, så den kan man hoppa över om man läser för små barn, medan äldre gott kan lära sig att man ibland måste vara lite misstänksam.

Det är med fablerna som med Nalle Puh: de är för både barn och vuxna. Bäst är de när man läser dem tillsammans och kan prata om vad man lär sig av historierna. I fabelns form kallas det för ”sens moral”.

Fablerna finns att köpa här hos Fabelfarmor eller hos nätbokhandlarna.

Inlägget gjort

Fransmännen protesterar mot höjda skatter på bensin!

Det är lätt att peka finger åt andra: Fransmännen protesterar. Men vad gör vi själva?

Boken ”När havet steg” skrev jag i vånda över effekterna efter klimatförändringarna. Jag undrade om människor egentligen klarar att sköta sig själv. Jag skrev om hur vi har svårt att avgöra vad vi egentligen vill.

Kom det fram i den boken?

Jag bläddrar och hittar ett citat i sista kapitlet:

”Allt som är önskvärt är inte genomförbart.

Just det. Allt som är önskvärt är inte genomförbart. Det gäller för varje enskild människa och för hela mänskligheten. Det finns många historier om hur människor tilldelas önskningar och hur de misslyckas  med att använda dem på något bra sätt.

Tänk till exempel på kung Midas som önskade att allt skulle bli guld. Han svalt visst ihjäl. Eller på mannen i sagan som fick tre önskningar och ville ha en korv. Hans fru tyckte att han kunde ha önskat sig något bättre och önskade helt obetänksamt att korven skulle fastna på hans näsa. Den tredje önskningen gick åt till att ta bort korven från näsan. Sagor säger en hel del om människor.

Kan människor önska på något vettigt sätt? Vart tar mänskligheten vägen om vi får önska vad vi vill? Kanske det är bäst att ha ett superintelligent system som avgör vad vi bör önska?”

 

 

Inlägget gjort

Får du frossa av kraven?

Hej där!

Brukar du känna dig obekväm med att skriva julklappsrim? Här kan du få köpa en hel bok med uppslag.

Du kan gladeligen stjäla rim ur den till personligt bruk.

Ännu bättre är det förstås om du blir inspirerad till att skriva själv – för visst kan du åstadkomma bättre?

Boken ”Versfrossa” finns att köpa om du går in på ”böcker” på hemsidan.

Inlägget gjort

Nytt för fabelfarmor!

Välkommen hit kära vän!

Vad skulle du vilja se, vilja veta? Fabelfarmor har en ny värld, en helt ny sida utanför Facebook att bjuda på!

Litet provsmakningar på böcker kanske?

Funderingar kring livet, vackra citat?

I inlägget strax före detta får du veta varför jag skriver science fiction.

Nu är det julförberedelser som gäller.

Har du barnbarn som du gärna vill läsa för? Då passar den här bra:

”Råttan som åt järn. Några indiska fabler”.Passar alla åldrar.

Modiga tjejer som vill känna sig in i en drakvän? Låt dem lära känna Gullevi: (från 8 år)

Någon som vill känna sig som en världsräddare? Kolla in Rymdbråtens budskap:

En äldre som är kulturellt intresserad kan gilla den här – en sammanfattning av en riktigt gammal indisk helig skrift: Ramayana – En sammanfattning i bilder:

Allt detta kan du hitta här, beställ och köp i god tid till jul. Extrapris bara för dig!

 

 

 

 

 

Inlägget gjort

VARFÖR SKRIVER JAG SCIENCE FICTION?

Jag har en svaghet – nej flera, men det är en jag ska erkänna just nu: jag skriver science fiction, som visst helst ska förkortas SF. Ja, en gång i tiden läste jag SF också, men det är länge sedan – kanske för länge sedan.

Som alla goda navelskådare försöker jag förstå varför jag gillar att skriva science fiction. Kanske det beror på att jag aldrig fick studera vidare efter realexamen? Jag läste ändå, förstås, vem skulle kunna hindra mig? Men den där vägledningen jag skulle ha behövt för att förstå matematiken, fysiken, den fick jag aldrig. I stället läste jag populärvetenskap. Någonstans har jag hört att populärvetenskap är en pedagogisk lögn. Ja, i så fall är det lögn jag bygger mitt science fiction skrivande på. Ingen förstår ”big bang” eller ”svarta hål” utan metaforer. Själva namnen är missvisande: det var ingen smäll, och hålet är inte vare sig svart eller hål. Men ändå, vi förstår, intuitivt. Så ser jag science fiction. Det är fiktion redan när jag läser, det är bilder jag kan förstå, det är idéer att spinna vidare på.

Det blev inte fysik jag snodde ihop mina historier av. I stället blev det något jag krupit litet längre in under skinnet på: artificiell intelligens. Som kognitionspsykolog hade jag förstås lärt känna försöken att simulera mänskligt tänkande. Jag hade försökt mig på det klassiska programmeringsspråket LISP, det som man använde för att programmera ”god, gammaldags AI”. Jag hade låtit en dator snurra runt i en evig loop när jag skrev en rekursion utan godtagbar slutpunkt. En nyttig lärdom, men en som jag inte använder när jag skriver löpande text. Visst snurrar jag runt, men jag brukar hitta en punkt. Då och då.

Science fiction – det kallas visst också för spekulativ fiktion, och det tycker jag låter som en tautologi – dvs man säger samma sak på olika sätt. Det hjälper mig inte, så jag går till webben och ser denna definition av SF:

“Utforskandet av människans natur, identitet och existentiella villkor i framtida miljöer, alternativa universa, samhällen eller mentala tillstånd där nya teknologiska & vetenskapliga förutsättningar spelar en avgörande roll”.

Det låter inte så tolkigt, och än bättre blir det om jag gräver ner mig i detaljer och kommer till ”cyberpunk”:

 ”Berättelserna i denna sci fi genre utspelar sig ofta i en nära och dystopisk framtid där nätet (internet), artificiell intelligens, cyborgs och tekniska inplantat utgör viktiga ingredienser.  Ofta står den lilla människans kamp mot mäktiga företag eller förtryckare i centrum.”

(Citaten kommer från https://www.scifishop.se/science-fiction/)

Tja, om jag måste, så kan jag placera in min lilla fyrkantiga kloss i det åttkantiga hålet. Boken ”När havet steg” handlar om artificiell intelligens som styr världen i miljöförstöringens spår.

Ska jag egentligen bry mig om definitioner? Ska jag inte bara låta mig föras med i robotarnas värld? Det känns både mer intressant och stimulerande. Jag fortsätter nog med den superintelligente Maurice. Hur ska han klara av att betjäna det världsomfattande Systemet (byggt på AI, förstås)? Jag får väl se.

Inlägget gjort

Nystart!

Nu ska den här sidan fräschas upp! Det är Daniel på Egensajt som jobbar med den. Det här ska bli en ren boksida, med möjligheter att köpa Fabelfarmors böcker.

Det är bara det att det är semestermånad just nu. Daniel går på semester, Fabelfarmor svettas i julisolen. Den som vill läsa om Fabelfarmor eller hennes böcker får vända sig till Facebook.

Där finns både ”Ramayana” och ”När havet steg” på egna sidor. Och så Fabelfarmor själv, förstås, men hon gör inte mycket just nu.

Här ser du Fabelfarmors böcker, och sedan finns det några noveller också. Nyfiken?

Välkommen tillbaka i höst!